Ängevallen

🔗LÄNK TILL: INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Bild från tidningen Yippie 2025-01-30

Jag framför uthoppet. Polstjärnebacken

Tvåspann med hundarna “Triss” och “Tellus” SM i Gällivare.

Mina intressen. Består idag till stor del av musikinspelningar, fotografering och sport. Fotografering blev ett nytt intresse efter att jag köpt min Canon kamera. Hemside byggandet är också ett projekt som jag tycker är intressant. Musikinspelningar är ett annat intresse jag utövar, har bl. a. spelat in skivor åt Leif-Tommys Ork även en Cd-skiva  med Sven-Eric Mörtsjö´s. Spelat in en cd med Evelyn Ribbenvik. Några demolåtar med True Cover från Kramfors och med Isabelle Hofrén Härnösand. Senaste cd-inspelningen gjordes med Thore Boström. C d- En salig blandning. Musikmastring åt Ulf Järnankar.

Intervju inför Ängvallens hundraårsjubileum av Andreas Norlén 2023-07-12 Kjell Wallanger slutade spela fotboll som 35 åring efter en fin säsong med sitt livs bästa matcher. Tidningsreferat vittnar om hur han många gånger utnämndes till Älgarnas och matchens bästa spelare samt en av landskapets bästa och snabbaste målvakter under sin tid. Även om han spelat i andra lag har Kjell alltid i grunden varit en älgagrabb.

Kjell Wallanger, född och uppvuxen i Härnösand, började som så många andra ungdomar att spela kvartersfotboll på sin fritid. Han spelade några enstaka matcher i IFK Härnösands pojklag där han bland annat blev uttagen till en triangelturnering i Sundsvall. – ”Det kunde hända att klubbarna som hade koll på grabbarna i kvarteret tog med pojkarna i sin laguppställning. Vilket man fick veta när man läste tidningen dagen före match.. På den tiden var man inte fast i någon förening, som man blev senare” berättar Kjell.

Skador och blunders. Efter några år som ung sjöman kom Kjell hem till Härnösand och gick upp på IFK Härnösands träning där han genast fick ställa sig i mål. Kjell spelade från 1962-1965 i IFK Härnösand. 1966 skrev Kjell på för Älgarna och blev ett ettårsfall. 1967 efter ett års vila debuterade han i Älgarna i en match mot Hägglunds från Örnsköldsvik, där han gjorde en kanonmatch. Otursamt en bit in på andra halvlek, vid ett inlägg blev armen avsparkad med en olycklig spark från en medspelare, vilket gjorde att han var borta från fotbollen ytterligare ett år.

En och annan blunder har det också blivit genom åren. Kjell berättar om hur han fortfarande får höra av de gamla lagkamraterna: ”KB Sol” vilket syftar på en händelse i en match på Ängevallen mot Köpmanholmen. Den låga kvällssolen bländade honom när han skulle fånga ett skott från mittcirkeln. Bollen blev en riktig höjdare som studsade en meter framför honom. Med händerna framför sig, för att skymma solen klev han åt höger och kände en smäll när han med höften råkade trycka in bollen i mål. Bara några minuter senare slog KB 65 ett inlägg. När Kjell klev ut för att plocka ner inlägget, kolliderade han med en spelare som nickade bollen i mål. Matchen finns dokumenterad genom en bild där Kjell i sin keps går av planen och rubriken löd med stora bokstäver; ”VILKEN AFTON FÖR WALLANGER”.

Mannen som ger publiken svar på tal. I en match på Mon i Junsele, samlades en stor skara när Älgarna kom på besök. Det var en stor händelse för byggden eftersom de hade gått upp från div 5 till div 4 och Älgarna gått ner från div 3 till div 4. Det stod publik längs sidlinjerna som gormade. Det blev stort jubel varje gång Junsele anföll och än värre blev det när Junsele fick en straff utdömd. Från publiken hörde Kjell ”Nu jävlar Wallanger, får de hämta både dej bollen ur nätmaskorna” Junselespelaren Roland Wedin var känd för sina hårda skott. Han drog på och Kjell lyckades rädda straffen. Bollen åkte ut i en lyra och nästa spelare drog på en volley som Kjell även räddade. Kjell tog några steg och vände sig mot sidlinjen med kepsen i handen bugade han för den förstummade publiken som fick svar på tal. En bit in i andra halvlek tog Hasse Dehlin ned bollen vid mittcirkeln och slog på ett helvolleyskott som dalade in i krysset och matchen vanns av Älgarna med 1-0. Älgarna hade supportes på plats och den stora älgsupporten Ronaldinho kom i trubbel med junselesupportrana och laget fick komma till undsättning.

Efterlyst i radion. När Kjell 1972 planerade att lägga av med fotbollen fick han en förfrågan att skriva på för Älandsbro AIK i två år vilket bland annat resulterade i en fotbollsresa till Kanarieöarna. Sedermera skrev han två år senare på för Älgarna som reserv. Inför en DM final 1974 mellan Älgarna och IFK Härnösand uppstod panik när förstemålvakten var skadad och ingen visste hur de skulle få tag i Kjell, som var på Grunnan ett fiskeläge på Södra Ulvön. På ön fanns det då bara en telefon och ägaren var inte hemma. Läget såg hopplöst ut för Älgarana. I en tid utan mobiltelefoner fick man vara kreativ och använda dåtidens nätverk för att få kontakt. I ett desperat försök att hitta honom gjordes en efterlysning på lokalradion. En person som tycktes sig veta att Kjell var på Ulvön hörde efterlysningen och tog kontakt och framförde meddelandet. Matchen slutade med en 0-2 förlust för Älgarna, men i matchreferatet står det att klubben kunde stoltsera med att ha planens bästa aktör i den blixtinkallade Kjell Wallanger som trots att han inte tränat på en längre tid ”gjorde han en kanonmatch och var planens bästa spelare”

Utdrag från tidningsartikel 1978-05-07 / Derby Linköping-Kramforsalliansen. Trots med förlust med 4-0 hörde Kjell Wallanger till planens dominant och om han inte spelat så stort mellan stolparna så hade nederlaget blivit ännu större. Vid ett par tillfällen räddade nämligen Kjell genom fantomingripanden. Speciellt var han duktig på närskott och luftdueller..

Aktiv i andra idrotter. Bortsett från fotbollen har Kjell varit aktiv i backhoppning och draghundssport. Bakhoppning var ett ungdomsintresse sedan tioårsåldern. ”Polis” hade två backar. Backrekordet 42,5 m tillhörde Bror Östman från Friska Viljor. Kjell som då var för liten för den stora backen hoppade där i smyg. Han var med i några junior SM där det inte blev några större framgångar. Det var svårt att tävla mot Friska Viljor talangfulla juniorer som var de vassaste i Sverige.

När fotbollskarriären var över blev Kjell av sin kusin Göran Hagfors övertalad att prova på draghundssporten Även om han ramlade några gånger gick det bra. Två veckor senare hade Göran anmält honom till DM. Överraskad utbrast Kjell att han varken har hund, pulka eller skidor för tävling men Göran lovade att orda med det. DM inneslöt Ångermanland, Medelpad, Härjedalen och Jämtland, tävlingen gick i Timrå där nykomlingen Kjell som ingen kände till tog hem vinsten. I en intervju frågade reportern: ”Hur ofta ger du hunden mat och hur mycket ger du honom” -”Tyvärr vet jag inte, jag har aldrig gett honom mat” svarade Kjell. Draghundskarriären fortsatte med många framgångar bland annat en sjunde och en nionde plats på SM i Gällivari.

En aktiv pensionär. Kjell var med i föreningen Gamla Älgarna som lades ned för några år sedan. De hade träffar två gånger om året. De höll till på Ängevallen med grillning, fika och lite surr. Ofta bjöd de in någon för att hålla föredrag som exempelvis Leif Svensson som varit ishockeyproffs i Washington Capitals. Han berättade om den tuffa tiden i NHL.

Intresse. Nu för tiden driver Kjell en hemsida som heter musikochbild.se där han lägger ut gamla bilder från Härnösand, filmklipp, musik och berättelser om Härnösands historia. Sammanlagt har sidan haft 140000 besökare som delar Kjells intresse för Härnösands kulturarv och gamla minnen.

Goda minnen. Tiden med Älgarna är fyllda med goda minnen och Kjell har i grund och botten alltid varit en älgagrabb. Med bra spelförståelse, många meriter och kanonmatcher i kappsäcken kunde han som 35 åring känna sig nöjd med vad han åstadkommit inom fotbollen.Wallanger har satt sitt avtryck på Älgarna och Ängevallens historia. Stolt kan han glädjas åt sin tid i föreningen.

– ”Älgarna ligger varmast om hjärtat. Så är det ju”.

Comeback efter 2 år uppehåll från fotbollen. I 35 års åldern spelade Kjell 6-7 matcher i Kramforsalliansen som då spelade i division 2 vilket på den tiden var Sveriges näst högsta division. Speciellt minns han matchen mellan Derby från Linköping och Kramforsalliansen. Trots att de förlorade matchen med 4-0 minns han den som en av sina bästa matcher i karriären och citerar fotbollslegendaren Sven-Agne Larssons utlåtande: ”Om Kramfors andre målvakt var så här bra, hur bra är då inte förstemålvakten” skrattar Kjell som menar att det var ett toppen avslut på karriären.

Jag som nöjd draghundsförare

Jag som tennisspelare

Jag i Polstjärnbacken 1961 Backrekord 42.5 meter

Jag som liten och rund

MS Bohus och jag på väg till Venedig 1959

Ombord på MS Columbia

SS Libra och jag seglar genom kielkanalen 1958

Tidningsartiklar av Ulf Westman Örnsköldsvik Allehanda

Sommaren 1965. Då behövde man inte åka utanför länet för att få upplevelser och att se kändisar. Här hemma i Härnösand kunde man gå på Ängevallen och se Älgarna mot Hammarby och på Parken kunde man se Sveriges populäraste popband Hep Stars. Det var förövrigt ett Hammarby med Nacka Skoglund, en gång i tiden en av världens bästa fotbollsspelare som bland annat var uttagen i världslaget i fotbolls-VM 1958, men som vid det här laget började se slutet på sin fantastiska karriär. Och Hep Stars må ha varit Sveriges populäraste popband, kanske inte älskat av alla… Men reste man tio mil norrut till Örnsköldsvik så kunde man se Tungviktsvärldsmästaren i boxning, Cassius Clay eller som hans nya namn var Mohamed Ali, på en uppvisningsträning. Tyckte man att ”Gaphalsen från Louisville” (av dom flesta ansedd som världens bästa genom alla tider) inte var något, då skulle man kanske istället gå på Surströmmings-VM även det i Ö-vik och lyssna på Zara Leander (en gång i tiden den högst betalda skådespelerskan i Europa) och se Ingo, vår egen fd. världsmästare sparra mot ”Söderns Dempsey” Lennart Risberg. Så visst fanns det roliga grejer att göra i länet.

10 oktober 2015 16:05 Det är 60-tal. Vi kör Amazon, tuggar i oss tigerkaka framför “dumburken” och lyssnar på Beatles. Popband dyker upp som svampar ur jorden.
På en utescen vid läroverket i Härnösand står fyra unga välkammade män med var sitt instrument och underhåller innan dragplåstret Pekka Langers entré. Vi var unga, framtiden såg ljus ut och livet lekte, säger basisten i Deans Beats, Göran Hagfors. 1960-talet är för många det gyllene årtiondet. Det är stadig tillväxt och vi får en fjärde semestervecka. Charterresorna slår igenom och vi åker till Kanarieöarna på semester. Män går klädda i tweedkavajer och kvinnor i minikjolar kombinerat med höga stövlar. Och så förfasas den äldre generationen över popen och de nya frisyrerna.

I Härnösand dras man med i popvågen och det arrangeras galor med lokala band i stort sett varje vecka. Göran Hagfors har lagt undan sitt instrument, men drömmer sig ofta tillbaka 50 år i tiden. Kvällarna gick fort när man hade en spelning. Det var Brännaborg ena kvällen och Parken den andra. Efteråt väntade en hop med tjejer på oss musiker. Det var en underbar tid. Man var populär, konstaterar han. Att det blev basgitarr för Göran var en ren slump. Egentligen spelade jag sologitarr, men så var jag på en logdans och fick testa att spela bas och tyckte det var roligare.

Kjells nostalgibank har haft 50 000 besök

Kjell Wallanger var en av många ungdomar på 60-talet som bar på stora drömmar det årtioende när kriget i Vietnam rasade och 68-vänstern gör revolt. Kanske stod han där i publikhavet på läroverksplanen i Härnösand, även om minnet sviktar när det gäller just denna detalj. I dag, ett halvt sekel senare, har han byggt en nostalgibank som till dags dato haft närmare 50000 besök. Där lägger han upp fotografier och vykort, från sent 1800-tal fram till dagens Härnösand. Bilderna på gamla Härnösandsband har fått en egen avdelning. Det är lite modernt med retro – det ligger i tiden. Lite förenklat skulle man kunna säga att det började med att han hade för lite att göra. Plötsligt var jag pensionär efter ett helt liv med inrutade tider och jobb på posten. Steg ett var att börja promenera för att förbättra flåset. Efter ett tag insåg Kjell att det var lättare att komma ut med ett givet mål framför sig. Jag började fotografera miljöer och ting längs vägarna. Det föll sig naturligt att ladda upp bilderna på en webbsida.

Egna bilder varvades med nostalgi, miljöbilder och människor från det forna Härnösand. Härnösands lokalhistoria har Kjell lärt känna både genom bilder och gamla böcker. En del bilder har han fått från personer som blivit intresserade efter att ha klickat sig in på hans sida. Ibland lägger jag upp bilder med ett visst tema – det kan vara en stadsdel, en högtid eller ett populärt evenemang.

Nostalgi är, enligt Kjell Wallanger, den stora anledningen till sidans popularitet. De som följer sidan ser sådant de känner igen sig i. Vi tycker om att påminnas och drömma oss tillbaka till svunna tider. Och med digitaliseringen av foton har det blivit enklare att dela med sig av de gamla bildskatterna.