IDROTTSMINNEN FRÅN HÄRNÖSAND -

Minne från Ängevallen 1953 / Älgarna hade kvalificerat sig till kvartsfinal i Svenska Cupen och mötte Helsingborgs IF som hade landslagsmännen Rio-Kalle Svensson, Sven-Olof Svensson, Hasse Persson och Åke Jönsson i sin laguppställning. Det var stor folkvandring till Ängevallen för att se Älgarna mot ett allsvenskt topplag. Publikrekord sattes med 6.496 åskådare vilket står sig än idag. Helsingborg blev en övermäktig motståndare och vann med 6-1. Östen Persson gjorde Älgarnas mål.

Brasilianskt besök på Ängevallen 1961. Det brasilianska laget Canto De Rios gästade Ängevallen 1961 för att möta Älgarna i en uppvisningsmatch. Det var kallt och det var inte de brasilianska laget van vid. I pausen duschade hela det gästande laget i skållhett vatten för att kunna fortsätta matchen, de 2450 åskådarna fick se Canto De Rios vinna med 3-0.

Backhoppning / Minnen från 50-talet. Redan på 50-talet hade “Polis” elljusbelysning, träningshoppning kunde då genomföras även på kvällstid. Det fanns även en liten backe bredvid där hopplängden var ca: 12-14 meter där vi småpojkar fick hålla till. Vi fick hoppa i skenet från den stora backen och det var inte alltid lätt och veta när man skulle landa. I 12 års åldern tyckte jag och min kompis att det var dags att testa den stora backen (Backrekord 42,5 meter) men de tyckte inte de äldre backhopparna var någon bra ide. Efter avslutat kvällsträning släcktes belysningen ned och alla backhopparna gick i samlad trupp i mörkret in mot stan.

Vi kom på den brillianta idén att om vi sackade efter skulle de inte märka att vi vände om och gick tillbaka till hoppbacken. Naturligtvis hade vi koll på vart belysningen tändes, sagt och gjort. Min kompis och jag gjorde var sitt hopp och klarade oss ned helskinnade, lyckan var fullkomlig. Det vi inte hade räknat med var att skenet från hoppbacken kunde ses över hela Hälletorp som naturligtvis de äldre hopparna upptäckte och anade ugglor i mossen att allt inte stod rätt till. Vid nästa träning blev vi utfrågade om det var vi som hade tänt belysningen och tjyvhoppat, det var bara att erkänna. Senare fick vi tillåtelse att hoppa i den stora backen med överinseende av de äldre hopparna.

Intervju inför Ängvallens hundraårsjubileum av Andreas Norlén 2023-07-12

Kjell Wallanger slutade spela fotboll som 35 åring efter en fin säsong med sitt livs bästa matcher. Tidningsreferat vittnar om hur han många gånger utnämndes till Älgarnas och matchens bästa spelare samt en av landskapets bästa och snabbaste målvakter under sin tid. Även om han spelat i andra lag har Kjell alltid i grunden varit en älgagrabb.

Kjell Wallanger, född och uppvuxen i Härnösand, började som så många andra ungdomar att spela kvartersfotboll på sin fritid. Han spelade några enstaka matcher i IFK Härnösands pojklag där han bland annat blev uttagen till en triangelturnering i Sundsvall. – ”Det kunde hända att klubbarna som hade koll på grabbarna i kvarteret tog med pojkarna i sin laguppställning. Vilket man fick veta när man läste tidningen dagen före match.. På den tiden var man inte fast i någon förening, som man blev senare” berättar Kjell.

-”Jag minns när jag var liten då jag kunde se Ängevallens flaggstång från vårt alkovfönster. Varje söndagsmorgon klockan nio tittade jag ut genom fönstret för att se vilken flagga som skulle hissas. Antingen kom Älgarnas flagga upp eller IFK Härnösands. Båda lagen hade Ängevallen som hemmaplan och då visste jag vilket lag som hade hemmamatch. Matcherna brukade börja klocka ett så man var där lite före halvtolv och frågade någon spelare om man fick bära hans trunk, föll det väl ut fick man gå in gratis genom spelaringången.” berättar Kjell.

Skador och blunders. Efter några år som ung sjöman kom Kjell hem till Härnösand och gick upp på IFK Härnösands träning där han genast fick ställa sig i mål. Kjell spelade från 1962-1965 i IFK Härnösand. 1966 skrev Kjell på för Älgarna och blev ett ettårsfall. 1967 efter ett års vila debuterade han i Älgarna i en match mot Hägglunds från Örnsköldsvik, där han gjorde en kanonmatch. Otursamt en bit in på andra halvlek, vid ett inlägg blev armen avsparkad med en olycklig spark från en medspelare, vilket gjorde att han var borta från fotbollen ytterligare ett år.

En och annan blunder har det också blivit genom åren. Kjell berättar om hur han fortfarande får höra av de gamla lagkamraterna: ”KB Sol” vilket syftar på en händelse i en match på Ängevallen mot Köpmanholmen. Den låga kvällssolen bländade honom när han skulle fånga ett skott från mittcirkeln. Bollen blev en riktig höjdare som studsade en meter framför honom. Med händerna framför sig, för att skymma solen klev han åt höger och kände en smäll när han med höften råkade trycka in bollen i mål. Bara några minuter senare slog KB 65 ett inlägg. När Kjell klev ut för att plocka ner inlägget, kolliderade han med en spelare som nickade bollen i mål. Matchen finns dokumenterad genom en bild där Kjell i sin keps går av planen och rubriken löd med stora bokstäver; ”VILKEN AFTON FÖR WALLANGER”.

Mannen som ger publiken svar på tal. I en match på Mon i Junsele, samlades en stor skara när Älgarna kom på besök. Det var en stor händelse för byggden eftersom de hade gått upp från div 5 till div 4 och Älgarna gått ner från div 3 till div 4. Det stod publik längs sidlinjerna som gormade. Det blev stort jubel varje gång Junsele anföll och än värre blev det när Junsele fick en straff utdömd. Från publiken hörde Kjell ”Nu jävlar Wallanger, får de hämta både dej bollen ur nätmaskorna” Junselespelaren Roland Wedin var känd för sina hårda skott. Han drog på och Kjell lyckades rädda straffen. Bollen åkte ut i en lyra och nästa spelare drog på en volley som Kjell även räddade. Kjell tog några steg och vände sig mot sidlinjen med kepsen i handen bugade han för den förstummade publiken som fick svar på tal. En bit in i andra halvlek tog Hasse Dehlin ned bollen vid mittcirkeln och slog på ett helvolleyskott som dalade in i krysset och matchen vanns av Älgarna med 1-0. Älgarna hade supportes på plats och den stora älgsupporten Ronaldinho kom i trubbel med junselesupportrana och laget fick komma till undsättning.

Efterlyst i radion. När Kjell 1972 planerade att lägga av med fotbollen fick han en förfrågan att skriva på för Älandsbro AIK i två år vilket bland annat resulterade i en fotbollsresa till Kanarieöarna. Sedermera skrev han två år senare på för Älgarna som reserv. Inför en DM final 1974 mellan Älgarna och IFK Härnösand uppstod panik när förstemålvakten var skadad och ingen visste hur de skulle få tag i Kjell, som var på Grunnan ett fiskeläge på Södra Ulvön. På ön fanns det då bara en telefon och ägaren var inte hemma. Läget såg hopplöst ut för Älgarana. I en tid utan mobiltelefoner fick man vara kreativ och använda dåtidens nätverk för att få kontakt. I ett desperat försök att hitta honom gjordes en efterlysning på lokalradion. En person som tycktes sig veta att Kjell var på Ulvön hörde efterlysningen och tog kontakt och framförde meddelandet. Matchen slutade med en 0-2 förlust för Älgarna, men i matchreferatet står det att klubben kunde stoltsera med att ha planens bästa aktör i den blixtinkallade Kjell Wallanger som trots att han inte tränat på en längre tid ”gjorde han en kanonmatch och var planens bästa spelare”

I 35 års åldern spelade Kjell 5-6 matcher i Kramforsalliansen som då spelade i division 2 vilket på den tiden var Sveriges näst högsta division. Speciellt minns han matchen mellan Derby från Linköpning och Kramforsalliansen. Trots att de förlorade matchen med 4-0 minns han den som en av sina bästa matcher i karriären och citerar fotbollslegendaren Sven-Agne Larssons utlåtande: ”Om Kramfors andre målvakt var så här bra, hur bra är då inte förstemålvakten” skrattar Kjell som menar att det var ett toppen avslut på karriären.

Utdrag från tidningsartikel 1978-05-07 / Derby Linköping-Kramforsalliansen. Trots med förlust med 4-0 hörde Kjell Wallanger till planens dominant och om han inte spelat så stort mellan stolparna så hade nederlaget blivit ännu större. Vid ett par tillfällen räddade nämligen Kjell genom fantomingripanden. Speciellt var han duktig på närskott och luftdueller..

Aktiv i andra idrotter. Bortsett från fotbollen har Kjell varit aktiv i backhoppning och draghundssport. Bakhoppning var ett ungdomsintresse sedan tioårsåldern. ”Polis” hade två backar. Backrekordet 42,5 m tillhörde Bror Östman från Friska Viljor. Kjell som då var för liten för den stora backen hoppade där i smyg. Han var med i några junior SM där det inte blev några större framgångar. Det var svårt att tävla mot Friska Viljor talangfulla juniorer som var de vassaste i Sverige.

När fotbollskarriären var över blev Kjell av sin kusin Göran Hagfors övertalad att prova på draghundssporten Även om han ramlade några gånger gick det bra. Två veckor senare hade Göran anmält honom till DM. Överraskad utbrast Kjell att han varken har hund, pulka eller skidor för tävling men Göran lovade att orda med det. DM inneslöt Ångermanland, Medelpad, Härjedalen och Jämtland, tävlingen gick i Timrå där nykomlingen Kjell som ingen kände till tog hem vinsten. I en intervju frågade reportern: ”Hur ofta ger du hunden mat och hur mycket ger du honom” -”Tyvärr vet jag inte, jag har aldrig gett honom mat” svarade Kjell. Draghundskarriären fortsatte med många framgångar bland annat en sjunde och en nionde plats på SM i Gällivari.

En aktiv pensionär. Kjell var med i föreningen Gamla Älgarna som lades ned för några år sedan. De hade träffar två gånger om året. De höll till på Ängevallen med grillning, fika och lite surr. Ofta bjöd de in någon för att hålla föredrag som exempelvis Leif Svensson som varit ishockeyproffs i Washington Capitals. Han berättade om den tuffa tiden i NHL.

Intresse. Nu för tiden driver Kjell en hemsida som heter musikochbild.se där han lägger ut gamla bilder från Härnösand, filmklipp, musik och berättelser om Härnösands historia. Sammanlagt har sidan haft 140000 besökare som delar Kjells intresse för Härnösands kulturarv och gamla minnen.

Goda minnen. Tiden med Älgarna är fyllda med goda minnen och Kjell har i grund och botten alltid varit en älgagrabb. Med bra spelförståelse, många meriter och kanonmatcher i kappsäcken kunde han som 35 åring känna sig nöjd med vad han åstadkommit inom fotbollen.Wallanger har satt sitt avtryck på Älgarna och Ängevallens historia. Stolt kan han glädjas åt sin tid i föreningen.

Straffläggning. Bollsta SK Vid en match på Bollstavallen blåste domaren straff för Bollsta IK, den ordinarie straffläggaren hämtade bollen och skulle lägga upp bollen på straffpunkten, när en medspelare gick fram och sa: ”jag skjuter straffen”. spelaren la upp bollen på straffpunkten och tog en ordentlig ansats och slog till bollen med full kraft, tyvärr gick bollen flera meter över målet. Då stegade den ordinarie straffläggaren fram och sa: där ser du jag skulle fått skjutit straffen ”. Till svar fick han: ”skulle du skjutit nåt högre du” ? Tillkomsten av uttrycket Bollstamål myntades från denna händelse. När Älgarna spelade på Ängevallen och motståndarlaget sköt högt över ropade publiken ibland Bollstamål.

”Före lyhört – blev utvisad!” Omklädningsrummen i lokalfotbollen är på sina håll alldeles för lyhörda. Här en sann, men gammal historia, från höstsäsong 1968. Eller var det 1969?! Mina första år på VA:s sportredaktion i Härnösand. Match i division 6 Nedre Central mellan Stigsjö IK och Skogs IF. När en av spelarna i hemmalaget för sina kompisar med hög stämma i halvtidsvilan förklarade att domaren – som vid tillfället satt och pustade ut i rummet intill – var den sämsta pipblåsaren han sett och hört. Och vad händer?? Jo, då kommer domaren Lars-Arne Edström inknallande förstås. Och eftersom ingen domare gillar att höra sånt blev Stigsjöspelaren utvisad i halvtid! Eller hur man ska uttrycka saken. Har det hänt förr? Det är möjligt. Men rubriken i måndagens VA var i alla fall bra. ”För lyhört – blev utvisad!”

På tal om domare så fick en spelare i en match mot Sprängsviken 4 varningar av domaren. Spelaren frågade då honom om han åker ut nu ? Nej svarade domaren, men nästa gång åker du ut !